Den kanske inte är underbar för att de faktiska egenskaper den bär.. Men den här filmen kan jag ibland se bitar ut i minnet, jag har sett den en hel massa gånger och hört alla one-liners så många gånger att jag fnissar mej genom filmen.

Det är minnen, mer än filmen egentligen. Fast filmen ÄR bra!

Tre dagar kvar till sexmånanadersdagen och idag byter vi från liggvagn till sittvagn. Iallafall på prov, jag älskar liggkorgen och det var den jag köpte vagnen för. Nu kanske jag måste leta en ny vagn känner jag. En som jag älskar för det ändamål vi behöver den för nu.

..det är nu det börjar märkas att man har en baby i huset. Missförstå mej rätt, hon har inte glömts bort tidigare vad jag menar är att hon tidigare varit mycket lätt att "hantera". Hon har älskat att sova i sin vagn. Hon har inte haft behov av att bli buren och har varit jättelätt att söva.

Den senate tiden har det varot jätteknepigt at söva henne vissa av sovpassen. Hon är jättetrött, men gastar som en galning när man lägger henne i vagnen, likadant i sin säng. Hur jag än vychar och pychar så skriker hon och sprattlar så filtarna flyger och hon blir väldigt svår att hålla i famnen.

Somnar hon i famen så går hon sällan atrt lägga ner. Somnar hon  i en rullande vagn så sover hon sällan vidare om den stannar. 

Hon äter stup i ett. Vill snutta tisse halva nätterna och helst sova tätt i tätt och hålla handen eller gosa med örat. Tack och lov kan hon ockås gosa med sin pappa på natten och det är ju bra.

Om man missunnar henne något at äta när vi andra äter så går larmet. Yyyyyyl yyyyl. Och så fort hon får något att stoppa i munnen så blir hon glad. 

Den mest kritiska tiden på dygnet är den tid som jag måste laga mat. Just då vill Marion nämligen ha mat, sedan behöver hon sova. Att söva henne den tiden är jättesvårt och det enda som egentligen funkar är att lägga sej med henne i sängen och låta henne hålla handen och pilla mej i ansiktet. Inte något jag vill ha som vana, men det är ju inte så lätt att bestämma över bäbisar. 

Idag har mat och sovklockan varit helt fel. Tårarna har variot många och jag har inte fått äta lunch. Jag han med några tuggor innan Marion började skrika hysteriskt och sedan höll det i sej tills det var dags att hämta syskon. 

Det här är den första dagen (sedan Marion kom) som jag kännt mej knäckt som förälder på det där sättet som bara en bäbis kan knäcka en. Nu sover hon, ute i stillastående vagn och jag går på nålar och väntar på att hon ska vakna. Funkar babyvakten, hör jag henne genom den inte helt stängda dörren? 

*pust*

De större barnen äter mellis och är rätt knäckta de med efter veckan tre förskoledagar. Så vi får myspysa en stund framför tv:n innan vi hittar på något att ta oss för under eftermiddagen. 

  

Vi äter frukostmackor i soffan. Marion blir hemskt besviken när inte hon får en egen macka och står bredvid mej och gapar efter smulor. När en smula landar i gapet så smaskar hon högt och lyckligt.

Godmorgon världen!

En riktig skitnatt. Det är en av de få nätter som Marion verkligen inte kunnat sova.

Hon somnade på kvällen som hon gjort de senaste veckorna, men hon sov oroligt och vaknade snart med skrik i högan sky. Tårar och en oändlig gråt.

Hysteriskt skrik så fort jag försökte lägga ner henne.

Ont i magen? Jag hade ju ätit kinamat och hon hade fått sin 4 månadersgröt utblandad med 6 månadersgröt.

Ont i kroppen? Hon har spenderat mycket tid i gå stolen och jag har observerat att hennes ena fot ibland trampar snett.

Böhövde hon bara skrika sin ranson? Hon skrikar "aldrig" sådär.

När hon tillslut somnade så kunde hon endast sova som ett andra skin mot mej. Hon vaknade och gnydde eller gav ifrån sej skrik så fort jag rörde mej. Så min sömn har inte varit den bästa. Och detta grubblade och oroande gör ju inte sömnen bättre.

Det blir en seg söndag det här.